Myllas Trädgårdsblogg

Spröda blomsterskulpturer

2010-12-09T16:52:00.003+01:00

Jag blev omedelbart förälskad. Och jag lovar – designern Ignacio Canales Aracil spröda skulpturer av vilda torkade blommor värmer garanterat också ditt frusna hjärta.

I somras samlade han in mängder av vilda blommor hos bland andra Flowers Nursery in Devon och Pembroke-Lodge, Richmond Park i London. Sedan pressade han dem efter konstens alla regler. Resultatet blev dessa fantastiska skulpturer som formats helt utan hjälp av lim.

Vackert, eller hur?

Foto: Ignacio Canales Aracil

Galen i pumpatider

2010-11-02T23:33:00.001+01:00

Det är pumpatider. Och jag håller på att bli galen. Det började redan i slutet av förra veckan. De första var ganska kul. Nu en vecka senare och ideliga plingande på dörren av läskiga ungar som tigger godis är jag smått irriterad. Varför kan inte alla komma när det är Halloween? Förmodligen för att ingen riktigt vet när. Därför tvingas man står ut med att ständigt fylla framsträckta plastkassar under uppfordrande busellergodishot. Suck. Gnälltanten har talat.

Skogslycka i Blekinge

2010-10-05T09:57:00.001+02:00

Vilket äventyr! Att som stadsbo lämna asfalt och betong för stilla skogar täckta av mjukaste mossa. Här tassade jag tyst omkring, ivrigt letande efter skogens guld. Och jag hittade faktiskt en och annan kantarell som smakade mums till de ugnsbakade grönsakerna. Kanske skulle man bli skogsmulle?

Skogen är också tema för Moderådets inspirationsutställning på mässan Hem i oktober. Skogen ska flytta in i våra hem. Helrätt alltså med bok i hyllan, tallbarr i badet, sus i salongen, kottar i sovrummet och bark i brödet.

Idyllen i Rörum

2010-09-25T19:29:00.002+02:00

Man kan inte låta bli. Att ständigt återkomma till familjen Mandelmann för att få en liten del av deras lantliga idyll.

Idag var det skördefest och vi frossade i tomater, basilika, vattenkrasse, hasselnötter, mandelpotatis och färskostar. Lät oss väl smaka av hembakat bröd och äppelkaka i kaféet, stampade takten till Gustav Mandelmanns fiolspelande, klappade linderödsgrisarna bakom öronen och njöt i fulla drag.

Och varje gång blir jag lika sugen på att flytta till landet och odla mitt eget. Visst är det konstigt?

Svårsmält?

2010-09-15T17:10:00.000+02:00

Årets tomatskörd har varit otippat stor. Tre plantor i en kruka har gett mig massor av röda och välsmakande vitaminer. Bland alla välformade långsmala exemplar, dök denna udda tomat upp. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad den liknar. Och kan heller inte förmå mig att sätta tänderna i den.
Undrar vad det kan bero på?

På silverplats

2010-08-15T23:09:00.000+02:00

Ibland snubblar man över en extra snygg plantering. En kombination som är något utöver det vanliga. Som den här – en rejäl kruka från Byarums bruk med ... ja, vad är det? Någon som vet vad dessa silvriga småplantor heter?

Snyggast till korsvirke

2010-08-02T18:03:00.000+02:00

Stockrosen kommer faktiskt från Orienten. Även om vi kanske mest förknippar dem med Skåne. Tycker att de gör sig bäst intill ett gammalt gathus eller korsvirkeslänga.
Det är därför den inte bor hemma hos mig. Passar inte lika bra till ett femtiotalshus i gult tegel...

En boaorm härjar i rabatten

2010-07-19T10:18:00.001+02:00

Jösses. Jag har en boaorm i trädgården. I ett obevaktat ögonblick har den strypt och svalt en kraftig bambu. Och när jag för ett kort stund tittade åt ett annat håll var den på väg att lägga vantarna på en trädgårdssoffa. Sitter jag ner för länge i en skön vilstol riskerar jag själv att långsamt kvävas.

Boaormen är egentligen min pipranka. Just nu är det belagt med viss fara att vistas ute. För i år har växten blivit kraftigare än nånsin. Misstänker att den går på någon slags tillväxthormon och säkert lite förbjudna stereoidpreparat. Det är därför som den beter sig som en lömsk boaorm.

Det är hög tid att beskära piprankan innan den tar över mitt liv. Idag ska jag vässa sekatören och visa vem som bestämmer. Har jag inte bloggat inom några dagar vet du vem som vann. Gulp.

Mormors brosch blommar

2010-07-12T19:30:00.001+02:00

Egentligen är den ganska oansenlig. Lite försynt sådär. Men går man närmre ser man hur fantastisk den egentligen är. Stjärnflockan tillhör mina absoluta favoriter. Och blommar glatt varje sommar.

Extra gulligt är att den också kallas för Mormors brosch. En sådan blomma vill man allt pryda sig med.

Oktoberlönen är bokad

2010-06-29T21:58:00.000+02:00

Ahh, allium. Denna sjukt coola blomma kan jag aldrig få nog av. Gick just förbi ett hus med putsad fasad där dessa jätteallium får trona i mängd utan konkurrens. Så vansinnigt snyggt och stiligt.
Bestämde på studs att köpa svindyra alliumlökar för oktoberlönen. Kanske kan man importera en låda eller två från Holland? Planen är: Plantera i höst, lev på havregryn och dröm om lökfrossa.

Hallå, stanna kvar!

2010-06-23T17:20:00.000+02:00

Hej, så vackert det är med vajande vallmofält. Särskilt såhär i midsommartider. Och gärna tillsammans med prästkragar och blåklint. Det är nu vi desperat njuter av långa ljusa dagar. Så att vi blir mildare till sinnet och mer positiva. Inte för jag vill vara särskilt dyster, men insåg till min fasa att vi redan går mot mörkare tider.
Hallå, ljusa sommarkvällar – stanna kvar!

En sån tavla...

2010-06-19T17:33:00.001+02:00

Det är bröllopsyra idag. Tv sänder oavbrutet, det rids i kortege, ros över strömmar och saluteras så det står härliga till. Malmö firar med en fantastisk tavla av tiotusen rosor i olika nyanser, designad av konstnären Emma Karp Lundström.
Jag är svag för monumentala blomsterinstallationer av det flyktiga slaget. Visst blir man inspirerad? Så nästa gång du har tiotusen rosor över – gör en tavla vetja!

En lysande idé

2010-06-14T13:33:00.001+02:00

Det här är en fantastisk utomhuslampa, designad av holländske formgivaren Mike Thompson.

Inte nog med att den är snygg som få – den drivs enbart av alger, solljus och vår utandningsluft.

Genom att placera mikroskopiskt små elektroder i algceller, går det att utvinna energi under algernas fotosyntes. Sedan är det bara att fylla på med vatten, hänga ut lampan i solen, blåsa in lite koldioxid och vänta på mörkret. Vem vill inte njuta av ett algljus?

En riktigt lysande idé som bygger på forskningsresultat från Stanford University. Kan algernas energi vara lösningen på vårt energibehov?
Lampan är än så länge bara en propotyp, påpekar Mike.

Foto: Latro – Algae Powered Lamp

Drömmarnas hus

2010-06-07T21:22:00.000+02:00

Blåregn är så vackert. Det kan pigga upp tristaste tegelhus eller fulaste fasad. Aldrig är det fult och påträngande. Inte ens här, när det tagit över det rara lilla huset. När ingen de senaste sjuttiofem åren brytt sig om att ansa, klippa och beskära efter konstens alla regler. För regler är som alltid, till för att brytas. Det är då det unika dyker upp – som ett blåregn med hus.

Säkert har rötterna tuggat sig in i avloppssystemet medan takpannorna sakta knäcks av grenarnas tyngd. Men vad gör det? Vackrare hus finns inte. Tyvärr är det inte mitt.

Upplyst vill man ju bli

2010-05-30T21:43:00.004+02:00

Jag är sådär fånigt mörkrädd. Hoppar till för varje litet mystiskt prassel eller konstig skugga. Jag gillar helt enkelt upplysta gator och trädgårdar. Att ta sig hem efter mörkrets inbrott har alltid varit en pärs. Men när jag cyklade hem ikväll passerade jag en park som har landets absolut coolaste belysning. En sådan som värmer ända in i hjärteroten och får en mörkrädd stackare att stanna och plocka fram kameran. För vem blir inte glad över en fyra meter hög prydnadslampa mitt inne i en ödslig park? Åtminstone en mörkrädd mes som jag.

Fröbomber ger mig hicka

2010-05-21T21:03:00.001+02:00

De kan bli riktigt ståtliga. Upp till femtio centimeter är inte ovanligt. Solgult och glatt lyser de upp varje gräsmatta och rabatt såhär års. Och snabbt bildar de skira fröbollar. Som barn älskade jag att blåsa iväg tusentals maskrosfrön. Precis överallt. Nu får jag hicka av stabila bestånd som i vilken sekund som helst är redo att släppa iväg tusentals fröbomber. Framför mig ser jag en maskrosinvasion av apokalyptiska proportioner.
Men det konstiga är att maskrosorna ändå kommer tillbaka, år efter år. Hur många jag än tar bort. Säkert står det ett gäng ungar utanför min grind och blåser in lite maskrosbollar varje år.

Vilse i pannkakan?

2010-05-18T17:20:00.002+02:00

Att välja rätt väg i livet är inte lätt. Ibland går man på slingriga vägar och hamnar i trista återvändsgränder. Men plötsligt ser man ljuset och allt tycks möjligt. Precis så är det med labyrinter. Kanske är det därför jag gillar dem så mycket. Särskilt riktigt välväxta sorter som inte går att fuska sig igenom.

Den här ståtliga labyrinten finns i Köpenhamns stadsdel Fredriksberg. Har varit där flera gånger men alltid lyckats missa denna finfina variant som växer på en sluttning. På avstånd ser den bara ut som en jättehäck. Men kommer du nära, upptäcker du spännande vägval. Höger eller vänster?

Orgie i skogen

2010-05-15T13:46:00.002+02:00

Det är fullständigt magiskt. Bokskogen är limegrön, koltrastarna sjunger och jag vandrar i ett hav av miljarder vitsippor. Marken är helt vit i skogen. Och det är INTE snö.

Å andra sidan är det just tack vare den långa vintern som vi fått ett fantastiskt vitsippsår. Snön har legat som ett skyddande duntäcke över alla vårblommor. När värmen kommer förvandlas alla skogsbackar till en orgie i vitsippor.
Nu får vi belöningen för att vi stått ut med kylan så länge.
Nu är det tid att njuta.

Atmosfär på köpet

2010-05-09T19:22:00.000+02:00

Man kan gå där i timmar. Insupa atmosfären, klappa blommorna och dregla över alla växter som skulle fullända livet. Åtminstone trädgården. Om du inte varit på Löddeköpinge plantskola förut, gör snarast ett besök. Du kommer garanterat hem med något som gör dig gladare. Och framförallt blir du proppfull med inspiration. Det är något man aldrig kan få för mycket av.

Låt gatorna blomma

2010-05-04T20:52:00.003+02:00

Det är fullständigt vansinnigt. Och samtidigt alldeles underbart. Brittiske konststudenten Pete Dungey tröttnade på fula tjälskador i gatorna och beslöt sig för att starta med hederlig Guerilla Gardening.
Nu fyller han hål i gatan med jord och vackra blommor. Jag älskar det. Han får sannerligen asfalten att blomma.
Själv är jag sugen på att fylla gatornas hål med blommor. Men gissar att svenska Vägverket hade gått i taket. Tror säkert att blomplanteringarna orsakar fler trafikolyckor än hålen. Jag undrar...

Foto: Pete Dungey

Sköra skönheter ökar pulsen

2010-04-30T16:13:00.002+02:00

Jag älskar mina små botaniska tulpaner. Trots att de är lika sköra som Mariekex i en byxficka. Varje gång jag går förbi dem gör hjärtat en extra glädjevolt. Jag älskar blommor som gör mig glad. Och som påminner om att våren faktiskt är här.

Som ett brev med posten

2010-04-25T19:29:00.006+02:00

Forsythia. Vackert namn, men uschlig buske. Just nu skriker den på uppmärksamhet med hysteriskt gula blommor i var och varannan trädgård. Efter en vecka har den blommat över. Sedan är den ännu tråkigare resten av årets 358 dagar.
Men idag snubblade jag över något som fick mig att ändra uppfattning. Jag såg en solgul buske lysa upp en trist brevlåda. Säkert blir brevbäraren lycklig, får extra kraft i benen och vägrar lägga räkningar i detta konstverk. Säkert får ägarna istället extravinster från postkodslotteriet.

Klotet spricker upp

2010-04-21T19:26:00.015+02:00

Ett rejält aprilregn och på det lite värmande sol. Det är vad som krävs för att min fina klotlönn ska slå ut. Egentligen tycker jag det är för kallt för de söta blommorna. Själv har jag plockat fram vinterjackan igen och längtar efter tumvantarna. Men det är ju april. Helt okej med vintermössa på torsdag, sommarskor på fredag och tulpanfrossa på lördag.

Snart sommarhimmel i glaskulan

2010-04-18T19:11:00.005+02:00

Idag bestämde jag mig. Nu får det vara slut med frostnätter och busväder. Och så släpade jag ut mitt tunga fågelbad.

Varje år är det en fröjd att fylla det med rent vatten från trädgårdsslangen. Ett säkert vårtecken. Och visst är det fint med den gamla glaskulan som muntert guppar omkring i badet? Tidigare har den tjänstgjort som flöte till fiskegarn i Östersjön. Nu har den pensionerat sig i min trädgård. Sämre ålderdom kan man ju ha.

En scilla gör ingen vår

2010-04-15T14:29:00.004+02:00

Man kan bli euforisk av mindre. När scillamattorna breder ut sig i djupblått är det svårt att värja sig. När jag cyklade genom Kungsparken i Malmö tvärbromsade jag inför den här synen. Visst vill man bara dyka ner i det blå och ta några rejäla simtag.

Och det bästa med scillor är att de bara blir fler – om de trivs alltså. Önskar det såg ut så här hemma hos mig.

Det blommade rätt dag!

2010-04-09T15:05:00.012+02:00

Det är egentligen helt otroligt. Trädgårdens äppelträd har pysslats om sedan i höstas för att blomma exakt den åttonde april. Och vad händer – igår slog de första äppelblommorna ut. Jag är stum. Tyvärr doftar det då inte nyutslagna äppelblommor. Den snygga kakaoflisen som täcker krukorna avger en svag doft av fotsvett och instängt tonårsrum. Men snyggt är det!

En av trädgårdens mest fotograferade delar är den coola stickade skottkärran med matchande grep. Och så Gunnel Carlson förstås.

Zetas trädgård har byggt upp en miniversion av sin plantskola som är bedårande vacker med spaljerad mispel längs väggarna. Uppstammad mispel är också grunden i Ulf Nordfjells installation på mässan.

Livligaste montern står definitivt Tage Andersen för. Eller rättare sagt hans tio pilska hängbuksvin som hoppar omkring i en väldesignad inhägnad för att göra reklam för Tages nya hemvist Gunillaberg.

Puh, tulpanvagnen dök upp!

2010-04-06T20:54:00.004+02:00

Puh, Tulpanerna dök upp till slut. Strama, välväxtra och färgglada. Plus några sjukt snygga, gängligt svartfransiga. Och äppelträden, bokhäcken plus teglet levererades.

Efter en hel dags slit kan vi lugnt vila våra trötta kroppar. Vi blir färdiga i tid. I morgon återstår mest finlir. Som att bestämma exakt var saker ska stå, helt enkelt göra en slutlig finish på trädgården. Det absolut roligaste av allt!

Oj, så tomt

2010-04-05T21:33:00.014+02:00

Oj, så tomt det var. Nästan åttio kvadratmeter som om tre dagar ska förvandlas till en prunkande skånsk trädgård. I morse klockan nio fanns bara lite plast på golvet. Gunnel Carlson sätter sig ner och tar ett djupt andetag. Jag med.

Men plötsligt kom vagn efter vagn med de underbaraste vårblommor, tjusiga krukor, praktfulla buxbom, gamla äppellådor och flera hjälpande händer. Plötsligt känns allt lite ljusare. Faktiskt riktigt bra. Vi tänker att det säkert ordnar sig. Att äppelträden dyker upp i morgon, knoppiga och fina. Att magnolierna slår ut på torsdag och att vagnen med alla hundratals tulpaner som glömdes i Helsingborg, inte blommat över på ett för varmt lager.

Jag tänkte bara...

2010-04-03T16:56:00.006+02:00

Egentligen hade jag bara tänkt räfsa bort höstlöven och snygga till lite lätt. Två dygn senare har jag planterat ett nytt träd, flyttat två odlingslådor med dubbla pallkragar och jord, planterat om åtta buxbomsklot, fjorton perenner, ett vinbärsträd, trettio halvväxta lökar och flyttat två stora metallstöd med slingerväxter. Och då har jag en jättestor ormbunke, en blodlönn och några perenner över. Som jag grävt upp, men ännu inte hittat ny plats till.

Det blir så när man har kul.

Nu sitter jag här med öm rygg och överansträngda armar. I morgon ska jag vila. På måndag blir det nya tag. Då ska jag bygga en prunkande trädgård på tre dagar.

Glad Påsk!

Blyga blåsippan blommar

2010-04-01T17:39:00.001+02:00

Fridlyst, fredad, fantastisk, fjunig, fager… Och ett säkert tecken på att våren faktiskt har kommit.

När jag räfsade bort det tjocka lövlagret fanns de där. En hel rugge i blåaste blått, med nyutslagna blommor.

Vill du ha fler sippor i trädgården, pyssla då om dina myror. I långa rader bär de små djuren iväg med blommans gröna små frukter. Väl hemma i stacken mumsar myrorna i sig de oljerika delarna. Fröet blir kvar. Som sedan lämnas i närheten. Och vips, en ny blåsippeplanta är född.

Någon som testat?

Ny blogg!

2009-04-14T16:52:00.001+02:00

Nu bloggar Mylla på Sydsvenskan istället!
Gör gärna ett besök

Satsa en slant på tomater

2009-03-19T21:31:00.002+01:00

Glöm alla vanskliga försök att bli rik på aktiemarknaden. Framtiden ligger i tomater. Idag såldes årets första svenska tomater för åttahundranittiotre kronor kilot. Och lite tomatfrö kostar inte många ören. Lätt som en plätt. Sedan tillkommer förstås uppvärmningskostnaden för växthuset plus elen för alla extra lampor som måste till för att kunna skörda i mars. Hm, man kanske skulle spekulera på börsen ändå...för att ha råd att driva fram tomater i mars alltså.

Med lite tur

2009-03-15T23:11:00.007+01:00

Med lite tur kan man se blommande magnolior i mitten av mars. Sådana exemplar som har pysslats om i flera månader för att de ska slå ut just vid ett bestämt datum. Och så gör de det också – blommar villigt på mässan Trädgårdsliv trots att det bara är mitten av mars. Det är inte utan att man längtar tills de blommar alldeles av sig själva.

Blått i backen?

2009-03-10T10:37:00.004+01:00

Inte nog med att man blir överlycklig över att stöta på en rugge blåsippor på våren. Nu kan din upptäckt också hjälpa till att möta klimatförändringens effekter. Tja, man blir nästintill en forskare på kuppen. Och det utan att behöva gå några krångliga kurser, ta studielån eller tala latin.

Det enda du behöver göra är att att surfa in på www.blommar.nu och rapportera blommande vårtecken. Sidan drivs av svenska fenologer. Alltså typer som är experter på ett områdes växt- och djurvärld. Att ha koll på blomningstider världen över är grunden för fenologernas jobb.

Drömmen om Toscana

2009-03-06T16:40:00.008+01:00

Så är mäss-säsongen igång igen. Skånsk Trädgård är först med trädgårdsmässa i Malmö under helgen. När iskalla vindar viner runt utställningshörnen är det inte konstigt att temat är Toscana. Nu drömmer vi om italiensk värme, väldoftande mat och den ljuvliga medelhavsträdgården. Och i brist på äkta vara – håll till godo!

Schweizerost

2009-03-04T20:37:00.003+01:00

Gräsmattan ser ut som en sweizerost. Och inte kan jag skylla på någon våryster sorkfamilj. Det blev så när jag grävt upp alla små utspridda snödroppstuvor. Numera växer dropparna i fina gamla krukor på husets framsida. Här gör de mig glad varje gång jag kommer hem.
Tids nog är det dags att bekymra sig över alla oväntade gräsmattehål.

Vila vackert

2009-03-02T22:29:00.002+01:00

Det är vackert så det gör ont. Knallgula rabatter lyser nu upp den gråaste februarivardag och gör varenda människa glad. Och vem skulle inte vilja ha det så här vackert på sin grav? Om man nu vill bli begravd alltså. Många vill nog hellre bli kremerade. Fast de allra flesta vill nog leva ett bra tag till. Just för att det är ganska gott att leva. Särskilt en grå februarimåndag när man upptäcker en solgul grav.

Res till våren

2009-02-27T19:41:00.009+01:00

Vad gör man när vintern vägrar släppa sitt grepp om sprängfyllda knoppar och förvandlar rabatterna till ogenomtränglig cement? Svaret är enkelt: Man reser till London. I februari hålls här årets första Flower Show. Här kan man drunkna i extremt unika snödroppar, förundras över alla ljuvliga blåsippr, bli häpen över alla underbara helleborusvarianter och bli förälskad i isblå irisar.

På mässan trängs galanthofiler (snödroppsfantaster) från hela England och betalar fantasipriser för en udda liten vit snödroppe. Omkring sexhundra kronor får man ge för en riktigt ovanlig sort.

Tulpanlängtan

2008-07-17T13:20:00.006+02:00

Det är högsommar. Och jag kommer på mig själv med att längta efter – tulpaner. Detta trots att riddarsporrarna lyser, lavendeln blommar, rosorna doftar och vi är mitt i juli. Kanske just därför. Små botaniska rarieter är det något visst med. Särskilt om de spirar på våren.

Amsterdams trädgårdar

2008-07-10T11:14:00.005+02:00

Amsterdamborna älskar grönt. Men vad gör man när kanalerna är fler än de gröna ytorna? Enkelt. Man adopterar helt enkelt en bit mark mellan gatan, kanalen och p-platserna. Ett litet staket, en påse jord, några fröer och vips – en trädgård är född.

Själv föll jag pladask för den ömkliga lilla plätten. Vilken kärlek till jorden! Trots att jag såg massor av vackra trädgårdar under Amsterdam Open Garden Days, är det den här jag charmades mest av. Visst är det något att ta efter!

Tantiga tagetes?

2008-06-12T20:44:00.004+02:00

Mitt förhållande till Tagetes har alltid varit en smula anstängt. Visst är de lite tantiga och ett tecken på dålig smak? Grälla och gräsliga är nog det snällaste jag sagt om dem. Men plötsligt hände det. Under ett besök på Grøntorvet i Köpenhamn förälskade jag mig – i tantiga grälltagetes! Bland alla sobert tjusiga danska växter stod blommor stora som tefat i den knalligaste guloranga nyans som fullständigt slog knockout på mig.

Så här sitter jag nu – en hopplöst förälskad tant med dålig smak.

Sjuk affärsidé

2008-06-09T21:48:00.004+02:00

Plötsligt har min älskade rönnsumak gått ur tiden. Trots att han står där med sina kala grenar och bara är riktigt oförklarligt död, när jag ett svagt hopp om att han ska piggna till igen nästa vår. Därför besökte jag Nordens största trädgårdskedja för att shoppa en snabbväxande humleplanta som kan få de kala grenarna tillfälligt gröna redan i sommar.
Väl framme i kassan upptäckte jag att plantan hade bladmögel. Kassörskan tillkallade butikens växtexpert som konstaterade sjukdomen. Att köpa en sjuk planta till mitt sjuka träd ingick inte i min plan, så jag sa att jag inte ville ha den. Men istället för att be om ursäkt för sina usla plantor, tipsade växtexperten om att jag utan problem kunde inhandla den mögliga plantan om jag samtidigt passade på att besöka deras välförsedda avdelning med bekämpningsmedel. "Där kan du hitta bra gift mot bladmögel" säger han, inte utan en viss stolthet i rösten.
Vilken sjukt bra affärsidé. Undrar om någon går på det?

Värd en omväg

2007-10-18T11:58:00.000+02:00

Äntligen skulle det bli av. I flera år hade jag drömt om att besöka italienska trädgårdar. Nu hade jag också fått familjen med mig. Barnen som är måttligt roade av trädgårdar, oavsett de är italienska eller svenska, skulle mutas med lämpliga doser onlinespel på internetcaféer. Den fotointresserade mannen lockades med bildsköna italienskor. Men det verkliga målet var att hinna med så många trädgårdar som möjligt. Tidplanen var var minst sagt snäv. Dagsrutterna var lika detaljerade som tidtabellerna till Londons tunnelbanenät, adresserna dubbelkollade och kartor inköpta.

Väl i Toscana insåg jag snabbt att jag missat tre mycket vitala punkter:
• Den intensiva trafiken. Här överlever bara de starkaste och modigaste, allt enligt Darwins lära.
• Bristen på upplysande vägskyltar. När antalet valmöjligheter ökar är skyltarna som bortblåsta.
• Nybörjarkursen i Italienska.

Det som på kartan såg ut att vara två mil och högst ta en halvtimma, slutade ofta med tio mils körsträcka, otaliga frågor om vägen och ett antal timmars försening. Det vara bara att slänga planeringen, välja det jag allra helst ville se och hoppas att vi åtminstone hittade dit.

Villa Gamberaia strax utanför Florens anses som ett av trädgårdshistoriens storverk. Ett besök där var förstås ett måste. Eftersom jag tvingade maken att köra, fick jag ansvara för kartläsningen. Vad som sedan hände känner jag därför stort ansvar för.
På något sätt missade vi den rätta avtagsvägen, men vänliga italienare förklarade att man kunde köra en annan väg, över bergen. Efter några kilometer blev vägen löjligt smal och stupen fasansfulla. Jag svettades av nervositet och barnen var nära sammanbrott. Plötsligt hände det. I en extremt brant nerförsbacke på andra sidan berget får vi möte. Det italienska paret insisterade på att vi skulle backa. I första försöket körde maken in i bergväggen. Då lämnade jag och barnen bilen i uppjagat tillstånd. Under tiden började motorn ryka, men uppför backen kom bilen till slut. Italienarna passerade glatt vinkande medan vit rök bolmade ut från vår överansträngda motorhuv.

Där stod vi. Högt uppe på ett berg någonstans utanför Florens med en obrukbar bil och chockade barn som bara ville åka hem. Vad gör man? Inte mycket. Mer än att fantisera om att bilen skulle brinna upp och en utmärglad svensk familj skulle hittas irrande omkring på bergstoppen först efter en vecka. Eller kanske ringa biluthyrningsfirman och förklara att vi kraschat deras bil, kört sönder motorn men att vi inte visste var?

Aldrig förr har vägen varit så tom på bilmekaniker, bärgningsbilar och folk över huvud taget. Men efter ett par timmar slutade motorn ryka och vi chansade på att köra vidare. Plötsligt såg vi trädgården som i en hägring. Överlycklig kunde jag strosa runt bland hundraåriga välansade buxbomsparterrer. Stillheten var total och utsikten hänförande. Barnen lovades dyr glass, extra speltid och godis så fort vi passerade nästa internetcafé. Mannen kunde se fram emot en helflaska vin.

Vid dammen stötte jag på ägaren själv. Fortfarande en smula darrig efter skräckfärden kunde jag inte låta bli att fråga hur tusentals trädgårdsentusiaster lyckades hitta dit. Vägen var ju så smal och inga skyltar syntes till. Då höjer Signore Orsi på sina italienska ögonbryn och säger bekymrat ”Va, körde ni den farliga bergsvägen? Alla andra tar den stora vägen direkt från Florens".

Men så är det. Som trädgårdsentusiast är man villig att riskera livet för att få se en omtalad grön oas. Och den italienska trädgården är onekligen värd en omväg.

Kändisbesök

2007-06-05T13:21:00.000+02:00

Söderläge har hälsat på i trädgården!
För några veckor sedan fick jag besök av trädgårdsproffsen Maria och Sanna. På självaste nationaldagen den 6 juni visas programmet där du får tips om hur dina krukplanterade växter överlever när du reser på semester.

Titta på Söderläge kl. 20.00. Om du inte hinner, kan du alltid se äldre program på hemsidan: www.svt.se/soderlage

På spaning i Chelsea

2007-05-27T14:29:00.000+02:00

Äntligen har jag varit där. Och jag imponerades, trängdes, gjorde förtjusta utrop och shoppade. Tillsammans med över 150 000 andra besökte jag trädgårdsentusiasternas Mecca: Chelsea Flower Show i London.
Där blev jag inspirerad till nya trädgårdsprojekt och så spanade jag in nyheter till Myllas butik förstås.
Det var stråhattar, te, champagnebarer och gammeldags brunnsparksmusik.

Den svenska trädgården var inte helt oväntat en hyllning till Linné. Landskapsartikekt Ulf Nordfjell har ritat en på samma gång vacker, intressant och lockande trädgård i vitt och blått. Själv gillade jag de formklippta äppelträden bäst. Juryn tyckte också om trädgården som förärades en välförtjänt guldmedalj.

Intressanta fakta om mässan:
Det säljs:
• 18 000 glas svalkande Pimms med mynta och klirrrande isbitar
• 6 500 flaskor kyld champagne
• 5 000 välkokta humrar
• 28 000 mättande mackor

Egentligen skulle det varit ännu fler besökare på mässan. Men ett par dagar innan den öppnades förbjöds en utställare att ta med sig 300 000 favoritbin som skulle surra omkring på området.
Det var nog ett klokt beslut.

Odlarmirakel

2007-05-20T19:04:00.001+02:00

På påsen varnades för dålig grobarhet. Att det skulle bli tio plantor av lika många frö var därför osannolikt. Döm av min förvåning när 14 kraftiga kronärtskocksplantor spirade i såkrukan. Ett mirakel? Och katten Sigge som älskar färsk sparris och morötter nöjer sig med att lukta på de små skockorna från sin favoritplats i köksfönstret.

Att vara odlare har sin högtidsstunder.

Komplicerad växt

2007-05-16T17:03:00.000+02:00

Det ser man ju på den. Att den är komplicerad alltså. Med sina 1200 kromosomer är ormbunken världens mest komplexa organism. Det kan jämföras med människans simpla 46.

När ormbunken rullar upp sina långa blad ryser jag av välbehag. Det är vackert, sinnligt och imponerande. Och den har anor som få. I år har experter konstaterat att det var jättelika ormbunksträd som bildade världens första skog.

Ormbunken har förstås haft sin storhetstid. För några hundra miljoner år sedan var större delen av jordens yta täckt av ormbunkar. Kan ni tänka er något så vackert?
Resultatet av den frodiga karbonperioden ser vi idag i form av miljöförstörande kolbrytning.

Sagolik blomning

2007-05-10T17:31:00.000+02:00

Det gäller att passa på. När magnolian slagit ut sina svällande knoppar är synen överväldigande. På de tidigare så kala grenarna trängs sagolikt sköna blommor i rosa eller vitt. Men blomningen varar bara några dagar. Sedan singlar de stora blombladen till marken, ett efter ett.

Min mormor hade en imponerande magnolia framför huset. När blomningen avtog ägnade hon timmar varje dag åt att plocka upp de vissna kronbladen från den välkrattade grusgången. Men magnolian har ju i alla tider fällt sina vackra blomblad utan att någon brytt sig. Inte ens dinosaurierna, trots att magnolian var det första blommande trädet på jorden. Det är en urtidsväxt som har överlevt en sådär hundra miljoner år.

Hoppas den klarar sig ett tag till. Magnolians blomning får man inte missa.

Stoppa tiden!

2007-04-25T22:53:00.000+02:00

Jag är frustrerad. Allt går i expressfart. Bladen spricker ut i rasande takt och luften är tjock av pollen. Bofinkarna bygger bo under taknocken. Växterna sprutar upp ur jorden, dagarna blir allt grönare och trädgården byter skepnad varje timma. Jag vill bara sitta på en stol och njuta. Och inte missa något.

Men min odlingslott pockar också på uppmärksamhet. Jag ligger vaken och drömmer om sparris, kronärtskockor, nypotatis och jordgubbar. Verkligheten är en hundra kvadratmeter cementlik, ogräsbevuxen yta som kräver både omvårdnad och starka muskler.

Och så ska man sköta sitt jobb också. Jag hinner helt enkelt inte med. Det är en snårig tid för trädgårdsälskare.

Vill ha ett kameliaträd

2007-04-13T20:08:00.000+02:00

I varje trädgård med självaktning fanns den där. Ibland i form av flera meter höga träd, ibland som enorma buskar. I slutet av mars var den översållad med de mest bedårande blommor i rött, rosa eller vitt.

Efter ett besök på den årliga kamelifestivalen i en liten bergsby i Toscana är jag fast. Jag har insett att ingen trädgård är komplett utan en gigantisk kamelia. Därför köpte jag med mig några fröer som lär tåla våra svenska vintrar. Snart ska jag så dem. OK. Jag vet att den tar ett par hundra år på sig att bli ett träd. Men drömma måste man. Återkommer när fröna börjar arta sig.

Förälskad i Toscana

2007-04-09T16:35:00.000+02:00

Jag måste erkänna att jag blivit förälskad: I landskapet, maten, trädgårdarna och vinet. Jag har mött våren i Toscana, strosat runt i de mest fantastiska trädgårdar, njutit av maten och bedårats av kullarna i Chiantidistriktet. Inte blev det sämre av att bo på en vingård med en hisnande utsikt, omgiven av hundratals olivträd strax utanför Florens.

Men för att ta sig runt i Italien med bil krävs starka nerver, gott lokalsinne, självsäker körstil och bra bilförsäkring. För vägarna är extremt smala, hysteriskt branta och otroligt slingriga. Själv blir jag lätt stressad i hetsig trafik och kan inte fickparkera. Att lämna över ratten till mannen var därför ett lätt beslut. Dock fungerade jag inte bättre som kartläsare eftersom jag har svårt att översätta en karta till verkligheten. Låt mig säga att vi provat fler smala bergsvägar under denna påskvecka än jag trodde var möjligt.

I Sverige är det kallt och regnigt. Jag längtar till Toscana. Där är det mellan 20 och 25 grader varmt. Jag hoppas kunna värma er med blommande blåregn och gula apelsiner.

Blått hav

2007-03-29T20:14:00.000+02:00

En gång har det legat ett hus här. Idag är det en ödetomt. Men vem vill inte bygga ett hus på den här platsen? Det är nästan så att man har lust att börja gjuta en egen husgrund mitt i det blåaste blåa.

Tänk dig att kunna doppa tårna i scillahavet under en tidig vårfrukost ...

Sveriges vackraste

2007-03-26T18:35:00.000+02:00

Gillar du tävlingar? Själv är jag kluven.
Det är ju inte så mycket att snacka om när det gäller vem som springer snabbast, hoppar högst eller simmar fortast. Men parker och blommor?

Förra året utsågs Norrvikens trädgårdar till landets vackraste park. Snart startar omröstningen av årets park. Du kan påverka årets resultatet genom att rösta här.

Du kan också rösta på din favoritblomma i tävlingen Sveriges vackraste blomma. Precis som Melidifestivalen har tävlingen ett antal delfinaler. Om du röstar här har du dessutom chans att vinna en Apple iPod – allt till Linnés ära.

Bilden tog jag under ett besök i sveriges vackraste park.

Vilket fynd!

2007-03-20T22:46:00.000+01:00

En del njuter av av att fynda märkeskläder, smutta årgångsvin eller shoppa teknikprylar. Själv blir jag lycklig av att strosa runt i min lilla trädgård. Ständigt på spaning efter nya bekantskaper.

OK. Jag erkänner. Jag hade näsan väldigt långt ner i myllan för att upptäcka de första spirande bladen. Än så länge är de är bara ett par centimeter stora. Men snart förvandlas skotten till en stor rugge i lysande blått. Mina förgätmigej är på gång. Och jag blir så lycklig.

Sedan blir ju inte livet sämre om man råkar klädfynda, hittar ett fyndvin och att tekniken fungerar.

På bar kvist

2007-03-19T17:27:00.000+01:00

Det går inte att låta bli. Man måste helt enkelt klappa de små ludna topparna. Inget är så mjukt som en videkisse.

Sov du lilla videung, än så är det vinter. Hm. Är det verkligen så? Själv är jag en ivrig vårspanare och har bestämt mig för att våren kommer med viden.

Söta rovdjur

2007-03-16T04:35:00.000+01:00

Det här är mina bästa trädgårdsvänner. Röda, mjukt runda med svarta prickar. Det är svårt att ta ett sådant djur på allvar. Mest tycker man ju att de är söta. Egentligen är de läskiga rovdjur. På matsedeln står bladlöss. Är pigorna riktigt hungriga kan de mumsa i sig 50 löss om dagen. Inte illa alls.

Och nej, antalet prickar visar inte ålder, utan art. Att bli nyckelpigeexpert är inte lätt. Det finns tusentals olika arter. Men om du räknar till sju prickar har du hittat en liten Coccinella septempunctata.

Efter en hel vinters sömn är det snart dags att göra lite nytta. I trädgården brukar det tyvärr finnas gott om mat.

Vita skönheter

2007-03-14T22:13:00.000+01:00

De kallas galantofiler. Människor som blir besatta av snödroppar. De kan ägna ett helt liv åt att odla, samla och njuta av den diskreta vårblomman. Och de har att göra. Det lär finnas flera hundra olika sorter.
Det kanske kan tyckas konstigt att en färglös och oansenlig växt får så många att bli passionerade. När det finns andra blommor som sprakar av färg, form och doft. Men ta en närmare titt. Visst är det något särskilt med den tåliga droppen?

Det är nog med snödroppar som med vissa människor. Sådana som inte tar någon plats och är lätta att se förbi. Prova att titta en extra gång. Vem vet vad som händer då?

Hokus krokus

2007-03-12T19:35:00.000+01:00

Rapporterat vårtecken: Krokus
Observationsplats: Under några torra löv i trädgården
Bästa egenskap: Glädjespridare
Sågs senast: I lökpåsen från Konsum

I höstas petade jag ner några torra lökar i rabatten och glömde bort dem. Hokus krokus. Vilket trolleri! Ett halvår senare står de där i all sin prakt. Lysande, pråliga och lockande.
Påminn mig att plantera fler lökar i höst.

Gul explosion

2007-03-09T23:00:00.000+01:00

Varje år inträffar samma mirakel. Ena dagen liggen snön i drivor, nästa dag är marken täckt av de underbaraste vårblommor. Dikesrenar, skogsgläntor och rabatter lyser upp i gulaste gult och vi kan bara häpna.
Vintergäck. Smaka på namnet. En blomma som gäckar vintern. Finns det något bättre?
Det är lätt att bli vårrusigt yr och i pur glädje tanklöst hänga undan de mörka vinterjackorna. Egentligen vet vi bättre. Men nu törstar vi efter färg, ljus och spirande knoppar. Våren är här!

Värmande UFO

2007-03-09T12:20:00.000+01:00

Min nya vana är bara ett par månader gammal. Den är ganska tuff, men jag börjar vänja mig. Vid en tid då de flesta sover som allra skönast, stiger jag upp och ger mig ut på en rask promenad. Oftast är jag inte riktigt vaken och då känns det skönt att alltid stöta på samma gäspande människor vid busshållplatsen och möta samma hundar som vädrar morgonluft. Så har det varit varje dag i snöstorm, ösregn, dimma och grådis. Men det finns en syn som varje morgon känns extra varm och trygg. Det är ett lysande växthus som strålar likt ett UFO i det mörka grannskapet. Och jag blir så nyfiken. Vad finns därinne i det varma växthuset som ges sådan omtanke? Endera dagen knackar jag nog på och frågar.

Så en dröm

2007-03-07T21:24:00.000+01:00

Så här ser mina frösådder ut. I mina drömmar alltså. I verkligheten har jag inte ens inhandlat ett endaste frö. Det brukar sluta med att jag i desperation sår jätteverbena i slutet av maj. Har jag tur blommar de i oktober. Men det gör inget. Mycket av trädgårdsnöjet ligger i att drömma. Om ogräsfria rabatter, praktskördar eller rara växter. Men mest om att få sitta ute och njuta av en kopp kaffe och känna värmen av vårsolen.
Så här fint ser det ut i växthuset hos Christer i Tråvad.

Vilken knöl!

2007-03-05T21:55:00.000+01:00

En knöl kan vara godartad, en drummel, ett kräk, en potatis, älskad eller hatad. Alla har vi någon erfarenhet av en knöl. Goda eller dåliga. De bästa knölarna är fula, bruna och bär hopp om överdådig blomprakt. De ätbara är inte så dumma de heller. Helst då nykokta med smör. Mums! Andra knölar är man gärna utan.

Giftig skönhet

2007-03-03T12:09:00.000+01:00

Den är vacker, men ack så giftig. Namnet Helleborus betyder också "örten som dödar när den ätes". Därför användes pulvriserad rot från julrosen till råttgift och som skydd mot björn och varg. Mer tvivelaktigt var kanske bruket att medicinera med julros för att bota mentalsjuka.
Så här års kan man knappt se sig mätt på julrosen. Men nöj dig med att titta, känsliga personer kan lätt få utslag av att röra dess frön. Och även om röken från en bränd rot anses ge dig kontakt med andevärlden, rekommenderas bränning utomhus - utan att andas in röken. Annars lär man själv hamna bland andarna.

Plötsligt händer det

2007-03-01T21:35:00.000+01:00

Det är grått och blåser iskalla vindar. Jag drar kappan tätare om kroppen, tänker dystra tankar, men blir plötsligt förvirrad. En blommande magnolia? I tron att jag ramlat över en botanisk sensation skyndar jag på stegen. Väl framme tappar jag hakan. Någon har fäst ett hundratal vita tygblommor på en vintertrött syrenbuske mitt i city. Är det en djup konstinstallation eller resultatet av någon som desperat längtar efter våren? Egentligen spelar det ingen roll. Bara tanken på att någon tagit sig tid att surra fast alla tygblommorna gör mig glad. Vilken överraskning!

Tulpanfrossa

2007-02-27T17:24:00.000+01:00

Vissa förhållanden är det något särskilt med. Som med tulpaner och svenskar. Under årets fyra första månader köper vi omkring en miljon krispiga, färgsprakande tulpaner – varje dag. Det är mest i hela världen, per capita räknat. Visst är det underbart att vara världsbäst på tulpanshopping?

Mer choklad?

2007-02-25T19:25:00.000+01:00

Många djur går i ide eller dvala under vintern. Flyttfåglar har flugit till tropiska länder. Alla vi andra måste kämpa oss igenom den mörka tiden. Trots långkalsonger, melodifestivaler och mellanmjölk drabbas många svenskar av vinterdepression, snöblindhet och köldskador.
Växter innehåller socker för att inte frysa sönder. Kanske borde man äta mer choklad för att klara vintern bättre?

Ständigt denna Linné

2007-02-24T15:46:00.000+01:00

Regeringen satsar 27 miljoner för att fira 300-års jubiléet av vår mest berömda svensk – Carl von Linné. Under ledning av en Linnédelegation samordnas omkring 300 olika arrangemang över hela landet. Kungen har redan invigt det första. Ola Salo från The Ark lär till och med ha komponerat en Linnésymfoni.
Samtidigt visar en undersökning att tre av tio svenskar aldrig har hört talas om Linné. Om du tillhör dem, eller vill bättra på dina kunskaper, kan jag rekommendera denna frågelåda. Här får du veta hur lång Linné var, vad hans hund hette och så kan du själv själv ställa en fråga.
Bilden till höger är ett fotomontage och visar hur Linné skulle sett ut om han levt idag.

Vit maräng

2007-02-23T17:14:00.000+01:00

Buxbomsklotet har förvandlats till en fluffig maräng. Åke Axelssons fina kopparblomma står som ett härligt utropstecken och stöd för det lilla toppskottet. Snart ska klotet få en ny våning. Men det tar lite tid. Trädgård har lärt mig innebörden av ordet tålamod. För min inre syn ser jag redan klot nummer två. Andra upptäcker det nog först om sju år...

Drömmar om vår

2007-02-22T22:33:00.000+01:00

Snön ligger vit på taken. Vi befinner oss i Skåne och det borde vara vår nu. Tycker jag. Varje år gör jag därför samma misstag – jag tar ut våren i förskott. Förra veckans ljumma vindar lockade mig att plantera en fantastisk, knoppig julros i en kruka utanför huset. Nu kämpar den för sitt liv under en meterhög snödriva. Gissa om det gett mig dåligt samvete? Särskilt med tanke på att jag tidigare passat på att vårstäda i rabatterna. Det tjocka lagret av skyddande löv rensades raskt undan. Tror ni det hade behövts nu? Någon omtänksam själ borde inrätta myndigheten VRIS, Växternas Rätt i Samhället. Mina plantor hade hört av sig direkt.

Snökristallerna gör fina mönster på växthusglasen. Själv sitter jag inomhus och drömmer om varmare dagar.