torsdag 12 juni 2008

Tantiga tagetes?


Mitt förhållande till Tagetes har alltid varit en smula anstängt. Visst är de lite tantiga och ett tecken på dålig smak? Grälla och gräsliga är nog det snällaste jag sagt om dem. Men plötsligt hände det. Under ett besök på Grøntorvet i Köpenhamn förälskade jag mig – i tantiga grälltagetes! Bland alla sobert tjusiga danska växter stod blommor stora som tefat i den knalligaste guloranga nyans som fullständigt slog knockout på mig.

Så här sitter jag nu – en hopplöst förälskad tant med dålig smak.

måndag 9 juni 2008

Sjuk affärsidé


Plötsligt har min älskade rönnsumak gått ur tiden. Trots att han står där med sina kala grenar och bara är riktigt oförklarligt död, när jag ett svagt hopp om att han ska piggna till igen nästa vår. Därför besökte jag Nordens största trädgårdskedja för att shoppa en snabbväxande humleplanta som kan få de kala grenarna tillfälligt gröna redan i sommar.
Väl framme i kassan upptäckte jag att plantan hade bladmögel. Kassörskan tillkallade butikens växtexpert som konstaterade sjukdomen. Att köpa en sjuk planta till mitt sjuka träd ingick inte i min plan, så jag sa att jag inte ville ha den. Men istället för att be om ursäkt för sina usla plantor, tipsade växtexperten om att jag utan problem kunde inhandla den mögliga plantan om jag samtidigt passade på att besöka deras välförsedda avdelning med bekämpningsmedel. "Där kan du hitta bra gift mot bladmögel" säger han, inte utan en viss stolthet i rösten.
Vilken sjukt bra affärsidé. Undrar om någon går på det?