Upplyst vill man ju bli

Jag är sådär fånigt mörkrädd. Hoppar till för varje litet mystiskt prassel eller konstig skugga. Jag gillar helt enkelt upplysta gator och trädgårdar. Att ta sig hem efter mörkrets inbrott har alltid varit en pärs. Men när jag cyklade hem ikväll passerade jag en park som har landets absolut coolaste belysning. En sådan som värmer ända in i hjärteroten och får en mörkrädd stackare att stanna och plocka fram kameran. För vem blir inte glad över en fyra meter hög prydnadslampa mitt inne i en ödslig park? Åtminstone en mörkrädd mes som jag.

Fröbomber ger mig hicka

De kan bli riktigt ståtliga. Upp till femtio centimeter är inte ovanligt. Solgult och glatt lyser de upp varje gräsmatta och rabatt såhär års. Och snabbt bildar de skira fröbollar. Som barn älskade jag att blåsa iväg tusentals maskrosfrön. Precis överallt. Nu får jag hicka av stabila bestånd som i vilken sekund som helst är redo att släppa iväg tusentals fröbomber. Framför mig ser jag en maskrosinvasion av apokalyptiska proportioner.
Men det konstiga är att maskrosorna ändå kommer tillbaka, år efter år. Hur många jag än tar bort. Säkert står det ett gäng ungar utanför min grind och blåser in lite maskrosbollar varje år.

Vilse i pannkakan?

Att välja rätt väg i livet är inte lätt. Ibland går man på slingriga vägar och hamnar i trista återvändsgränder. Men plötsligt ser man ljuset och allt tycks möjligt. Precis så är det med labyrinter. Kanske är det därför jag gillar dem så mycket. Särskilt riktigt välväxta sorter som inte går att fuska sig igenom.

Den här ståtliga labyrinten finns i Köpenhamns stadsdel Fredriksberg. Har varit där flera gånger men alltid lyckats missa denna finfina variant som växer på en sluttning. På avstånd ser den bara ut som en jättehäck. Men kommer du nära, upptäcker du spännande vägval. Höger eller vänster?

Orgie i skogen

Det är fullständigt magiskt. Bokskogen är limegrön, koltrastarna sjunger och jag vandrar i ett hav av miljarder vitsippor. Marken är helt vit i skogen. Och det är INTE snö.

Å andra sidan är det just tack vare den långa vintern som vi fått ett fantastiskt vitsippsår. Snön har legat som ett skyddande duntäcke över alla vårblommor. När värmen kommer förvandlas alla skogsbackar till en orgie i vitsippor.
Nu får vi belöningen för att vi stått ut med kylan så länge.
Nu är det tid att njuta.

Atmosfär på köpet

Man kan gå där i timmar. Insupa atmosfären, klappa blommorna och dregla över alla växter som skulle fullända livet. Åtminstone trädgården. Om du inte varit på Löddeköpinge plantskola förut, gör snarast ett besök. Du kommer garanterat hem med något som gör dig gladare. Och framförallt blir du proppfull med inspiration. Det är något man aldrig kan få för mycket av.

Låt gatorna blomma

Det är fullständigt vansinnigt. Och samtidigt alldeles underbart. Brittiske konststudenten Pete Dungey tröttnade på fula tjälskador i gatorna och beslöt sig för att starta med hederlig Guerilla Gardening.
Nu fyller han hål i gatan med jord och vackra blommor. Jag älskar det. Han får sannerligen asfalten att blomma.
Själv är jag sugen på att fylla gatornas hål med blommor. Men gissar att svenska Vägverket hade gått i taket. Tror säkert att blomplanteringarna orsakar fler trafikolyckor än hålen. Jag undrar...

Foto: Pete Dungey