Det är högsommar. Och jag kommer på mig själv med att längta efter – tulpaner. Detta trots att riddarsporrarna lyser, lavendeln blommar, rosorna doftar och vi är mitt i juli. Kanske just därför. Små botaniska rarieter är det något visst med. Särskilt om de spirar på våren.
Amsterdamborna älskar grönt. Men vad gör man när kanalerna är fler än de gröna ytorna? Enkelt. Man adopterar helt enkelt en bit mark mellan gatan, kanalen och p-platserna. Ett litet staket, en påse jord, några fröer och vips – en trädgård är född.
Själv föll jag pladask för den ömkliga lilla plätten. Vilken kärlek till jorden! Trots att jag såg massor av vackra trädgårdar under Amsterdam Open Garden Days, är det den här jag charmades mest av. Visst är det något att ta efter!
