Spröda blomsterskulpturer

Jag blev omedelbart förälskad. Och jag lovar – designern Ignacio Canales Aracil spröda skulpturer av vilda torkade blommor värmer garanterat också ditt frusna hjärta.

I somras samlade han in mängder av vilda blommor hos bland andra Flowers Nursery in Devon och Pembroke-Lodge, Richmond Park i London. Sedan pressade han dem efter konstens alla regler. Resultatet blev dessa fantastiska skulpturer som formats helt utan hjälp av lim.

Vackert, eller hur?

Foto: Ignacio Canales Aracil

Galen i pumpatider

Det är pumpatider. Och jag håller på att bli galen. Det började redan i slutet av förra veckan. De första var ganska kul. Nu en vecka senare och ideliga plingande på dörren av läskiga ungar som tigger godis är jag smått irriterad. Varför kan inte alla komma när det är Halloween? Förmodligen för att ingen riktigt vet när. Därför tvingas man står ut med att ständigt fylla framsträckta plastkassar under uppfordrande busellergodishot. Suck. Gnälltanten har talat.

Skogslycka i Blekinge

Vilket äventyr! Att som stadsbo lämna asfalt och betong för stilla skogar täckta av mjukaste mossa. Här tassade jag tyst omkring, ivrigt letande efter skogens guld. Och jag hittade faktiskt en och annan kantarell som smakade mums till de ugnsbakade grönsakerna. Kanske skulle man bli skogsmulle?

Skogen är också tema för Moderådets inspirationsutställning på mässan Hem i oktober. Skogen ska flytta in i våra hem. Helrätt alltså med bok i hyllan, tallbarr i badet, sus i salongen, kottar i sovrummet och bark i brödet.

Idyllen i Rörum

Man kan inte låta bli. Att ständigt återkomma till familjen Mandelmann för att få en liten del av deras lantliga idyll.

Idag var det skördefest och vi frossade i tomater, basilika, vattenkrasse, hasselnötter, mandelpotatis och färskostar. Lät oss väl smaka av hembakat bröd och äppelkaka i kaféet, stampade takten till Gustav Mandelmanns fiolspelande, klappade linderödsgrisarna bakom öronen och njöt i fulla drag.

Och varje gång blir jag lika sugen på att flytta till landet och odla mitt eget. Visst är det konstigt?

Svårsmält?

Årets tomatskörd har varit otippat stor. Tre plantor i en kruka har gett mig massor av röda och välsmakande vitaminer. Bland alla välformade långsmala exemplar, dök denna udda tomat upp. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad den liknar. Och kan heller inte förmå mig att sätta tänderna i den.
Undrar vad det kan bero på?

På silverplats

Ibland snubblar man över en extra snygg plantering. En kombination som är något utöver det vanliga. Som den här – en rejäl kruka från Byarums bruk med ... ja, vad är det? Någon som vet vad dessa silvriga småplantor heter?

Snyggast till korsvirke

Stockrosen kommer faktiskt från Orienten. Även om vi kanske mest förknippar dem med Skåne. Tycker att de gör sig bäst intill ett gammalt gathus eller korsvirkeslänga.
Det är därför den inte bor hemma hos mig. Passar inte lika bra till ett femtiotalshus i gult tegel...

En boaorm härjar i rabatten

Jösses. Jag har en boaorm i trädgården. I ett obevaktat ögonblick har den strypt och svalt en kraftig bambu. Och när jag för ett kort stund tittade åt ett annat håll var den på väg att lägga vantarna på en trädgårdssoffa. Sitter jag ner för länge i en skön vilstol riskerar jag själv att långsamt kvävas.

Boaormen är egentligen min pipranka. Just nu är det belagt med viss fara att vistas ute. För i år har växten blivit kraftigare än nånsin. Misstänker att den går på någon slags tillväxthormon och säkert lite förbjudna stereoidpreparat. Det är därför som den beter sig som en lömsk boaorm.

Det är hög tid att beskära piprankan innan den tar över mitt liv. Idag ska jag vässa sekatören och visa vem som bestämmer. Har jag inte bloggat inom några dagar vet du vem som vann. Gulp.

Mormors brosch blommar

Egentligen är den ganska oansenlig. Lite försynt sådär. Men går man närmre ser man hur fantastisk den egentligen är. Stjärnflockan tillhör mina absoluta favoriter. Och blommar glatt varje sommar.

Extra gulligt är att den också kallas för Mormors brosch. En sådan blomma vill man allt pryda sig med.

Oktoberlönen är bokad

Ahh, allium. Denna sjukt coola blomma kan jag aldrig få nog av. Gick just förbi ett hus med putsad fasad där dessa jätteallium får trona i mängd utan konkurrens. Så vansinnigt snyggt och stiligt.
Bestämde på studs att köpa svindyra alliumlökar för oktoberlönen. Kanske kan man importera en låda eller två från Holland? Planen är: Plantera i höst, lev på havregryn och dröm om lökfrossa.

Hallå, stanna kvar!

Hej, så vackert det är med vajande vallmofält. Särskilt såhär i midsommartider. Och gärna tillsammans med prästkragar och blåklint. Det är nu vi desperat njuter av långa ljusa dagar. Så att vi blir mildare till sinnet och mer positiva. Inte för jag vill vara särskilt dyster, men insåg till min fasa att vi redan går mot mörkare tider.
Hallå, ljusa sommarkvällar – stanna kvar!

En sån tavla...

Det är bröllopsyra idag. Tv sänder oavbrutet, det rids i kortege, ros över strömmar och saluteras så det står härliga till. Malmö firar med en fantastisk tavla av tiotusen rosor i olika nyanser, designad av konstnären Emma Karp Lundström.
Jag är svag för monumentala blomsterinstallationer av det flyktiga slaget. Visst blir man inspirerad? Så nästa gång du har tiotusen rosor över – gör en tavla vetja!

En lysande idé

Det här är en fantastisk utomhuslampa, designad av holländske formgivaren Mike Thompson.

Inte nog med att den är snygg som få – den drivs enbart av alger, solljus och vår utandningsluft.

Genom att placera mikroskopiskt små elektroder i algceller, går det att utvinna energi under algernas fotosyntes. Sedan är det bara att fylla på med vatten, hänga ut lampan i solen, blåsa in lite koldioxid och vänta på mörkret. Vem vill inte njuta av ett algljus? 

En riktigt lysande idé som bygger på forskningsresultat från Stanford University. Kan algernas energi vara lösningen på vårt energibehov?
Lampan är än så länge bara en propotyp, påpekar Mike.

Foto: Latro – Algae Powered Lamp

Drömmarnas hus

Blåregn är så vackert. Det kan pigga upp tristaste tegelhus eller fulaste fasad. Aldrig är det fult och påträngande. Inte ens här, när det tagit över det rara lilla huset. När ingen de senaste sjuttiofem åren brytt sig om att ansa, klippa och beskära efter konstens alla regler. För regler är som alltid, till för att brytas. Det är då det unika dyker upp – som ett blåregn med hus.

Säkert har rötterna tuggat sig in i avloppssystemet medan takpannorna sakta knäcks av grenarnas tyngd. Men vad gör det? Vackrare hus finns inte. Tyvärr är det inte mitt.

Upplyst vill man ju bli

Jag är sådär fånigt mörkrädd. Hoppar till för varje litet mystiskt prassel eller konstig skugga. Jag gillar helt enkelt upplysta gator och trädgårdar. Att ta sig hem efter mörkrets inbrott har alltid varit en pärs. Men när jag cyklade hem ikväll passerade jag en park som har landets absolut coolaste belysning. En sådan som värmer ända in i hjärteroten och får en mörkrädd stackare att stanna och plocka fram kameran. För vem blir inte glad över en fyra meter hög prydnadslampa mitt inne i en ödslig park? Åtminstone en mörkrädd mes som jag.

Fröbomber ger mig hicka

De kan bli riktigt ståtliga. Upp till femtio centimeter är inte ovanligt. Solgult och glatt lyser de upp varje gräsmatta och rabatt såhär års. Och snabbt bildar de skira fröbollar. Som barn älskade jag att blåsa iväg tusentals maskrosfrön. Precis överallt. Nu får jag hicka av stabila bestånd som i vilken sekund som helst är redo att släppa iväg tusentals fröbomber. Framför mig ser jag en maskrosinvasion av apokalyptiska proportioner.
Men det konstiga är att maskrosorna ändå kommer tillbaka, år efter år. Hur många jag än tar bort. Säkert står det ett gäng ungar utanför min grind och blåser in lite maskrosbollar varje år.

Vilse i pannkakan?

Att välja rätt väg i livet är inte lätt. Ibland går man på slingriga vägar och hamnar i trista återvändsgränder. Men plötsligt ser man ljuset och allt tycks möjligt. Precis så är det med labyrinter. Kanske är det därför jag gillar dem så mycket. Särskilt riktigt välväxta sorter som inte går att fuska sig igenom.

Den här ståtliga labyrinten finns i Köpenhamns stadsdel Fredriksberg. Har varit där flera gånger men alltid lyckats missa denna finfina variant som växer på en sluttning. På avstånd ser den bara ut som en jättehäck. Men kommer du nära, upptäcker du spännande vägval. Höger eller vänster?

Orgie i skogen

Det är fullständigt magiskt. Bokskogen är limegrön, koltrastarna sjunger och jag vandrar i ett hav av miljarder vitsippor. Marken är helt vit i skogen. Och det är INTE snö.

Å andra sidan är det just tack vare den långa vintern som vi fått ett fantastiskt vitsippsår. Snön har legat som ett skyddande duntäcke över alla vårblommor. När värmen kommer förvandlas alla skogsbackar till en orgie i vitsippor.
Nu får vi belöningen för att vi stått ut med kylan så länge.
Nu är det tid att njuta.

Atmosfär på köpet

Man kan gå där i timmar. Insupa atmosfären, klappa blommorna och dregla över alla växter som skulle fullända livet. Åtminstone trädgården. Om du inte varit på Löddeköpinge plantskola förut, gör snarast ett besök. Du kommer garanterat hem med något som gör dig gladare. Och framförallt blir du proppfull med inspiration. Det är något man aldrig kan få för mycket av.

Låt gatorna blomma

Det är fullständigt vansinnigt. Och samtidigt alldeles underbart. Brittiske konststudenten Pete Dungey tröttnade på fula tjälskador i gatorna och beslöt sig för att starta med hederlig Guerilla Gardening.
Nu fyller han hål i gatan med jord och vackra blommor. Jag älskar det. Han får sannerligen asfalten att blomma.
Själv är jag sugen på att fylla gatornas hål med blommor. Men gissar att svenska Vägverket hade gått i taket. Tror säkert att blomplanteringarna orsakar fler trafikolyckor än hålen. Jag undrar...

Foto: Pete Dungey

Sköra skönheter ökar pulsen

Jag älskar mina små botaniska tulpaner. Trots att de är lika sköra som Mariekex i en byxficka. Varje gång jag går förbi dem gör hjärtat en extra glädjevolt. Jag älskar blommor som gör mig glad. Och som påminner om att våren faktiskt är här.

Som ett brev med posten

Forsythia. Vackert namn, men uschlig buske. Just nu skriker den på uppmärksamhet med hysteriskt gula blommor i var och varannan trädgård. Efter en vecka har den blommat över. Sedan är den ännu tråkigare resten av årets 358 dagar.
Men idag snubblade jag över något som fick mig att ändra uppfattning. Jag såg en solgul buske lysa upp en trist brevlåda. Säkert blir brevbäraren lycklig, får extra kraft i benen och vägrar lägga räkningar i detta konstverk. Säkert får ägarna istället extravinster från postkodslotteriet.

Klotet spricker upp

Ett rejält aprilregn och på det lite värmande sol. Det är vad som krävs för att min fina klotlönn ska slå ut. Egentligen tycker jag det är för kallt för de söta blommorna. Själv har jag plockat fram vinterjackan igen och längtar efter tumvantarna. Men det är ju april. Helt okej med vintermössa på torsdag, sommarskor på fredag och tulpanfrossa på lördag.

Snart sommarhimmel i glaskulan

Idag bestämde jag mig. Nu får det vara slut med frostnätter och busväder. Och så släpade jag ut mitt tunga fågelbad.

Varje år är det en fröjd att fylla det med rent vatten från trädgårdsslangen. Ett säkert vårtecken. Och visst är det fint med den gamla glaskulan som muntert guppar omkring i badet? Tidigare har den tjänstgjort som flöte till fiskegarn i Östersjön. Nu har den pensionerat sig i min trädgård. Sämre ålderdom kan man ju ha.

En scilla gör ingen vår

Man kan bli euforisk av mindre. När scillamattorna breder ut sig i djupblått är det svårt att värja sig. När jag cyklade genom Kungsparken i Malmö tvärbromsade jag inför den här synen. Visst vill man bara dyka ner i det blå och ta några rejäla simtag.

Och det bästa med scillor är att de bara blir fler – om de trivs alltså. Önskar det såg ut så här hemma hos mig.

Det blommade rätt dag!

Det är egentligen helt otroligt. Trädgårdens äppelträd har pysslats om sedan i höstas för att blomma exakt den åttonde april. Och vad händer – igår slog de första äppelblommorna ut. Jag är stum. Tyvärr doftar det då inte nyutslagna äppelblommor. Den snygga kakaoflisen som täcker krukorna avger en svag doft av fotsvett och instängt tonårsrum. Men snyggt är det!


En av trädgårdens mest fotograferade delar är den coola stickade skottkärran med matchande grep. Och så Gunnel Carlson förstås.


Zetas trädgård har byggt upp en miniversion av sin plantskola som är bedårande vacker med spaljerad mispel längs väggarna. Uppstammad mispel är också grunden i Ulf Nordfjells installation på mässan.


Livligaste montern står definitivt Tage Andersen för. Eller rättare sagt hans tio pilska hängbuksvin som hoppar omkring i en väldesignad inhägnad för att göra reklam för Tages nya hemvist Gunillaberg.

Puh, tulpanvagnen dök upp!

Puh, Tulpanerna dök upp till slut. Strama, välväxtra och färgglada. Plus några sjukt snygga, gängligt svartfransiga. Och äppelträden, bokhäcken plus teglet levererades.

Efter en hel dags slit kan vi lugnt vila våra trötta kroppar. Vi blir färdiga i tid. I morgon återstår mest finlir. Som att bestämma exakt var saker ska stå, helt enkelt göra en slutlig finish på trädgården. Det absolut roligaste av allt!

Oj, så tomt

Oj, så tomt det var. Nästan åttio kvadratmeter som om tre dagar ska förvandlas till en prunkande skånsk trädgård. I morse klockan nio fanns bara lite plast på golvet. Gunnel Carlson sätter sig ner och tar ett djupt andetag. Jag med.




Men plötsligt kom vagn efter vagn med de underbaraste vårblommor, tjusiga krukor, praktfulla buxbom, gamla äppellådor och flera hjälpande händer. Plötsligt känns allt lite ljusare. Faktiskt riktigt bra. Vi tänker att det säkert ordnar sig. Att äppelträden dyker upp i morgon, knoppiga och fina. Att magnolierna slår ut på torsdag och att vagnen med alla hundratals tulpaner som glömdes i Helsingborg, inte blommat över på ett för varmt lager.