Oktoberlönen är bokad

Ahh, allium. Denna sjukt coola blomma kan jag aldrig få nog av. Gick just förbi ett hus med putsad fasad där dessa jätteallium får trona i mängd utan konkurrens. Så vansinnigt snyggt och stiligt.
Bestämde på studs att köpa svindyra alliumlökar för oktoberlönen. Kanske kan man importera en låda eller två från Holland? Planen är: Plantera i höst, lev på havregryn och dröm om lökfrossa.

Hallå, stanna kvar!

Hej, så vackert det är med vajande vallmofält. Särskilt såhär i midsommartider. Och gärna tillsammans med prästkragar och blåklint. Det är nu vi desperat njuter av långa ljusa dagar. Så att vi blir mildare till sinnet och mer positiva. Inte för jag vill vara särskilt dyster, men insåg till min fasa att vi redan går mot mörkare tider.
Hallå, ljusa sommarkvällar – stanna kvar!

En sån tavla...

Det är bröllopsyra idag. Tv sänder oavbrutet, det rids i kortege, ros över strömmar och saluteras så det står härliga till. Malmö firar med en fantastisk tavla av tiotusen rosor i olika nyanser, designad av konstnären Emma Karp Lundström.
Jag är svag för monumentala blomsterinstallationer av det flyktiga slaget. Visst blir man inspirerad? Så nästa gång du har tiotusen rosor över – gör en tavla vetja!

En lysande idé

Det här är en fantastisk utomhuslampa, designad av holländske formgivaren Mike Thompson.

Inte nog med att den är snygg som få – den drivs enbart av alger, solljus och vår utandningsluft.

Genom att placera mikroskopiskt små elektroder i algceller, går det att utvinna energi under algernas fotosyntes. Sedan är det bara att fylla på med vatten, hänga ut lampan i solen, blåsa in lite koldioxid och vänta på mörkret. Vem vill inte njuta av ett algljus? 

En riktigt lysande idé som bygger på forskningsresultat från Stanford University. Kan algernas energi vara lösningen på vårt energibehov?
Lampan är än så länge bara en propotyp, påpekar Mike.

Foto: Latro – Algae Powered Lamp

Drömmarnas hus

Blåregn är så vackert. Det kan pigga upp tristaste tegelhus eller fulaste fasad. Aldrig är det fult och påträngande. Inte ens här, när det tagit över det rara lilla huset. När ingen de senaste sjuttiofem åren brytt sig om att ansa, klippa och beskära efter konstens alla regler. För regler är som alltid, till för att brytas. Det är då det unika dyker upp – som ett blåregn med hus.

Säkert har rötterna tuggat sig in i avloppssystemet medan takpannorna sakta knäcks av grenarnas tyngd. Men vad gör det? Vackrare hus finns inte. Tyvärr är det inte mitt.