torsdag 18 oktober 2007

Värd en omväg


Äntligen skulle det bli av. I flera år hade jag drömt om att besöka italienska trädgårdar. Nu hade jag också fått familjen med mig. Barnen som är måttligt roade av trädgårdar, oavsett de är italienska eller svenska, skulle mutas med lämpliga doser onlinespel på internetcaféer. Den fotointresserade mannen lockades med bildsköna italienskor. Men det verkliga målet var att hinna med så många trädgårdar som möjligt. Tidplanen var var minst sagt snäv. Dagsrutterna var lika detaljerade som tidtabellerna till Londons tunnelbanenät, adresserna dubbelkollade och kartor inköpta.

Väl i Toscana insåg jag snabbt att jag missat tre mycket vitala punkter:
• Den intensiva trafiken. Här överlever bara de starkaste och modigaste, allt enligt Darwins lära.
• Bristen på upplysande vägskyltar. När antalet valmöjligheter ökar är skyltarna som bortblåsta.
• Nybörjarkursen i Italienska.

Det som på kartan såg ut att vara två mil och högst ta en halvtimma, slutade ofta med tio mils körsträcka, otaliga frågor om vägen och ett antal timmars försening. Det vara bara att slänga planeringen, välja det jag allra helst ville se och hoppas att vi åtminstone hittade dit.

Villa Gamberaia strax utanför Florens anses som ett av trädgårdshistoriens storverk. Ett besök där var förstås ett måste. Eftersom jag tvingade maken att köra, fick jag ansvara för kartläsningen. Vad som sedan hände känner jag därför stort ansvar för.
På något sätt missade vi den rätta avtagsvägen, men vänliga italienare förklarade att man kunde köra en annan väg, över bergen. Efter några kilometer blev vägen löjligt smal och stupen fasansfulla. Jag svettades av nervositet och barnen var nära sammanbrott. Plötsligt hände det. I en extremt brant nerförsbacke på andra sidan berget får vi möte. Det italienska paret insisterade på att vi skulle backa. I första försöket körde maken in i bergväggen. Då lämnade jag och barnen bilen i uppjagat tillstånd. Under tiden började motorn ryka, men uppför backen kom bilen till slut. Italienarna passerade glatt vinkande medan vit rök bolmade ut från vår överansträngda motorhuv.

Där stod vi. Högt uppe på ett berg någonstans utanför Florens med en obrukbar bil och chockade barn som bara ville åka hem. Vad gör man? Inte mycket. Mer än att fantisera om att bilen skulle brinna upp och en utmärglad svensk familj skulle hittas irrande omkring på bergstoppen först efter en vecka. Eller kanske ringa biluthyrningsfirman och förklara att vi kraschat deras bil, kört sönder motorn men att vi inte visste var?

Aldrig förr har vägen varit så tom på bilmekaniker, bärgningsbilar och folk över huvud taget. Men efter ett par timmar slutade motorn ryka och vi chansade på att köra vidare. Plötsligt såg vi trädgården som i en hägring. Överlycklig kunde jag strosa runt bland hundraåriga välansade buxbomsparterrer. Stillheten var total och utsikten hänförande. Barnen lovades dyr glass, extra speltid och godis så fort vi passerade nästa internetcafé. Mannen kunde se fram emot en helflaska vin.

Vid dammen stötte jag på ägaren själv. Fortfarande en smula darrig efter skräckfärden kunde jag inte låta bli att fråga hur tusentals trädgårdsentusiaster lyckades hitta dit. Vägen var ju så smal och inga skyltar syntes till. Då höjer Signore Orsi på sina italienska ögonbryn och säger bekymrat ”Va, körde ni den farliga bergsvägen? Alla andra tar den stora vägen direkt från Florens".

Men så är det. Som trädgårdsentusiast är man villig att riskera livet för att få se en omtalad grön oas. Och den italienska trädgården är onekligen värd en omväg.

tisdag 5 juni 2007

Kändisbesök


Söderläge har hälsat på i trädgården!
För några veckor sedan fick jag besök av trädgårdsproffsen Maria och Sanna. På självaste nationaldagen den 6 juni visas programmet där du får tips om hur dina krukplanterade växter överlever när du reser på semester.

Titta på Söderläge kl. 20.00. Om du inte hinner, kan du alltid se äldre program på hemsidan: www.svt.se/soderlage

söndag 27 maj 2007

På spaning i Chelsea



Äntligen har jag varit där. Och jag imponerades, trängdes, gjorde förtjusta utrop och shoppade. Tillsammans med över 150 000 andra besökte jag trädgårdsentusiasternas Mecca: Chelsea Flower Show i London.
Där blev jag inspirerad till nya trädgårdsprojekt och så spanade jag in nyheter till Myllas butik förstås.
Det var stråhattar, te, champagnebarer och gammeldags brunnsparksmusik.



Den svenska trädgården var inte helt oväntat en hyllning till Linné. Landskapsartikekt Ulf Nordfjell har ritat en på samma gång vacker, intressant och lockande trädgård i vitt och blått. Själv gillade jag de formklippta äppelträden bäst. Juryn tyckte också om trädgården som förärades en välförtjänt guldmedalj.

Intressanta fakta om mässan:
Det säljs:
• 18 000 glas svalkande Pimms med mynta och klirrrande isbitar
• 6 500 flaskor kyld champagne
• 5 000 välkokta humrar
• 28 000 mättande mackor


Egentligen skulle det varit ännu fler besökare på mässan. Men ett par dagar innan den öppnades förbjöds en utställare att ta med sig 300 000 favoritbin som skulle surra omkring på området.
Det var nog ett klokt beslut.

söndag 20 maj 2007

Odlarmirakel


På påsen varnades för dålig grobarhet. Att det skulle bli tio plantor av lika många frö var därför osannolikt. Döm av min förvåning när 14 kraftiga kronärtskocksplantor spirade i såkrukan. Ett mirakel? Och katten Sigge som älskar färsk sparris och morötter nöjer sig med att lukta på de små skockorna från sin favoritplats i köksfönstret.

Att vara odlare har sin högtidsstunder.

onsdag 16 maj 2007

Komplicerad växt


Det ser man ju på den. Att den är komplicerad alltså. Med sina 1200 kromosomer är ormbunken världens mest komplexa organism. Det kan jämföras med människans simpla 46.

När ormbunken rullar upp sina långa blad ryser jag av välbehag. Det är vackert, sinnligt och imponerande. Och den har anor som få. I år har experter konstaterat att det var jättelika ormbunksträd som bildade världens första skog.

Ormbunken har förstås haft sin storhetstid. För några hundra miljoner år sedan var större delen av jordens yta täckt av ormbunkar. Kan ni tänka er något så vackert?
Resultatet av den frodiga karbonperioden ser vi idag i form av miljöförstörande kolbrytning.

torsdag 10 maj 2007

Sagolik blomning



Det gäller att passa på. När magnolian slagit ut sina svällande knoppar är synen överväldigande. På de tidigare så kala grenarna trängs sagolikt sköna blommor i rosa eller vitt. Men blomningen varar bara några dagar. Sedan singlar de stora blombladen till marken, ett efter ett.

Min mormor hade en imponerande magnolia framför huset. När blomningen avtog ägnade hon timmar varje dag åt att plocka upp de vissna kronbladen från den välkrattade grusgången. Men magnolian har ju i alla tider fällt sina vackra blomblad utan att någon brytt sig. Inte ens dinosaurierna, trots att magnolian var det första blommande trädet på jorden. Det är en urtidsväxt som har överlevt en sådär hundra miljoner år.

Hoppas den klarar sig ett tag till. Magnolians blomning får man inte missa.

onsdag 25 april 2007

Stoppa tiden!



Jag är frustrerad. Allt går i expressfart. Bladen spricker ut i rasande takt och luften är tjock av pollen. Bofinkarna bygger bo under taknocken. Växterna sprutar upp ur jorden, dagarna blir allt grönare och trädgården byter skepnad varje timma. Jag vill bara sitta på en stol och njuta. Och inte missa något.

Men min odlingslott pockar också på uppmärksamhet. Jag ligger vaken och drömmer om sparris, kronärtskockor, nypotatis och jordgubbar. Verkligheten är en hundra kvadratmeter cementlik, ogräsbevuxen yta som kräver både omvårdnad och starka muskler.

Och så ska man sköta sitt jobb också. Jag hinner helt enkelt inte med. Det är en snårig tid för trädgårdsälskare.

fredag 13 april 2007

Vill ha ett kameliaträd



I varje trädgård med självaktning fanns den där. Ibland i form av flera meter höga träd, ibland som enorma buskar. I slutet av mars var den översållad med de mest bedårande blommor i rött, rosa eller vitt.

Efter ett besök på den årliga kamelifestivalen i en liten bergsby i Toscana är jag fast. Jag har insett att ingen trädgård är komplett utan en gigantisk kamelia. Därför köpte jag med mig några fröer som lär tåla våra svenska vintrar. Snart ska jag så dem. OK. Jag vet att den tar ett par hundra år på sig att bli ett träd. Men drömma måste man. Återkommer när fröna börjar arta sig.

måndag 9 april 2007

Förälskad i Toscana



Jag måste erkänna att jag blivit förälskad: I landskapet, maten, trädgårdarna och vinet. Jag har mött våren i Toscana, strosat runt i de mest fantastiska trädgårdar, njutit av maten och bedårats av kullarna i Chiantidistriktet. Inte blev det sämre av att bo på en vingård med en hisnande utsikt, omgiven av hundratals olivträd strax utanför Florens.

Men för att ta sig runt i Italien med bil krävs starka nerver, gott lokalsinne, självsäker körstil och bra bilförsäkring. För vägarna är extremt smala, hysteriskt branta och otroligt slingriga. Själv blir jag lätt stressad i hetsig trafik och kan inte fickparkera. Att lämna över ratten till mannen var därför ett lätt beslut. Dock fungerade jag inte bättre som kartläsare eftersom jag har svårt att översätta en karta till verkligheten. Låt mig säga att vi provat fler smala bergsvägar under denna påskvecka än jag trodde var möjligt.

I Sverige är det kallt och regnigt. Jag längtar till Toscana. Där är det mellan 20 och 25 grader varmt. Jag hoppas kunna värma er med blommande blåregn och gula apelsiner.

torsdag 29 mars 2007

Blått hav



En gång har det legat ett hus här. Idag är det en ödetomt. Men vem vill inte bygga ett hus på den här platsen? Det är nästan så att man har lust att börja gjuta en egen husgrund mitt i det blåaste blåa.

Tänk dig att kunna doppa tårna i scillahavet under en tidig vårfrukost ...

måndag 26 mars 2007

Sveriges vackraste


Gillar du tävlingar? Själv är jag kluven.
Det är ju inte så mycket att snacka om när det gäller vem som springer snabbast, hoppar högst eller simmar fortast. Men parker och blommor?

Förra året utsågs Norrvikens trädgårdar till landets vackraste park. Snart startar omröstningen av årets park. Du kan påverka årets resultatet genom att rösta här.

Du kan också rösta på din favoritblomma i tävlingen Sveriges vackraste blomma. Precis som Melidifestivalen har tävlingen ett antal delfinaler. Om du röstar här har du dessutom chans att vinna en Apple iPod – allt till Linnés ära.

Bilden tog jag under ett besök i sveriges vackraste park.

tisdag 20 mars 2007

Vilket fynd!


En del njuter av av att fynda märkeskläder, smutta årgångsvin eller shoppa teknikprylar. Själv blir jag lycklig av att strosa runt i min lilla trädgård. Ständigt på spaning efter nya bekantskaper.

OK. Jag erkänner. Jag hade näsan väldigt långt ner i myllan för att upptäcka de första spirande bladen. Än så länge är de är bara ett par centimeter stora. Men snart förvandlas skotten till en stor rugge i lysande blått. Mina förgätmigej är på gång. Och jag blir så lycklig.

Sedan blir ju inte livet sämre om man råkar klädfynda, hittar ett fyndvin och att tekniken fungerar.

måndag 19 mars 2007

På bar kvist


Det går inte att låta bli. Man måste helt enkelt klappa de små ludna topparna. Inget är så mjukt som en videkisse.

Sov du lilla videung, än så är det vinter. Hm. Är det verkligen så? Själv är jag en ivrig vårspanare och har bestämt mig för att våren kommer med viden.

fredag 16 mars 2007

Söta rovdjur


Det här är mina bästa trädgårdsvänner. Röda, mjukt runda med svarta prickar. Det är svårt att ta ett sådant djur på allvar. Mest tycker man ju att de är söta. Egentligen är de läskiga rovdjur. På matsedeln står bladlöss. Är pigorna riktigt hungriga kan de mumsa i sig 50 löss om dagen. Inte illa alls.

Och nej, antalet prickar visar inte ålder, utan art. Att bli nyckelpigeexpert är inte lätt. Det finns tusentals olika arter. Men om du räknar till sju prickar har du hittat en liten Coccinella septempunctata.

Efter en hel vinters sömn är det snart dags att göra lite nytta. I trädgården brukar det tyvärr finnas gott om mat.

onsdag 14 mars 2007

Vita skönheter


De kallas galantofiler. Människor som blir besatta av snödroppar. De kan ägna ett helt liv åt att odla, samla och njuta av den diskreta vårblomman. Och de har att göra. Det lär finnas flera hundra olika sorter.
Det kanske kan tyckas konstigt att en färglös och oansenlig växt får så många att bli passionerade. När det finns andra blommor som sprakar av färg, form och doft. Men ta en närmare titt. Visst är det något särskilt med den tåliga droppen?

Det är nog med snödroppar som med vissa människor. Sådana som inte tar någon plats och är lätta att se förbi. Prova att titta en extra gång. Vem vet vad som händer då?

måndag 12 mars 2007

Hokus krokus


Rapporterat vårtecken: Krokus
Observationsplats: Under några torra löv i trädgården
Bästa egenskap: Glädjespridare
Sågs senast: I lökpåsen från Konsum

I höstas petade jag ner några torra lökar i rabatten och glömde bort dem. Hokus krokus. Vilket trolleri! Ett halvår senare står de där i all sin prakt. Lysande, pråliga och lockande.
Påminn mig att plantera fler lökar i höst.

fredag 9 mars 2007

Gul explosion


Varje år inträffar samma mirakel. Ena dagen liggen snön i drivor, nästa dag är marken täckt av de underbaraste vårblommor. Dikesrenar, skogsgläntor och rabatter lyser upp i gulaste gult och vi kan bara häpna.
Vintergäck. Smaka på namnet. En blomma som gäckar vintern. Finns det något bättre?
Det är lätt att bli vårrusigt yr och i pur glädje tanklöst hänga undan de mörka vinterjackorna. Egentligen vet vi bättre. Men nu törstar vi efter färg, ljus och spirande knoppar. Våren är här!

Värmande UFO


Min nya vana är bara ett par månader gammal. Den är ganska tuff, men jag börjar vänja mig. Vid en tid då de flesta sover som allra skönast, stiger jag upp och ger mig ut på en rask promenad. Oftast är jag inte riktigt vaken och då känns det skönt att alltid stöta på samma gäspande människor vid busshållplatsen och möta samma hundar som vädrar morgonluft. Så har det varit varje dag i snöstorm, ösregn, dimma och grådis. Men det finns en syn som varje morgon känns extra varm och trygg. Det är ett lysande växthus som strålar likt ett UFO i det mörka grannskapet. Och jag blir så nyfiken. Vad finns därinne i det varma växthuset som ges sådan omtanke? Endera dagen knackar jag nog på och frågar.

onsdag 7 mars 2007

Så en dröm



Så här ser mina frösådder ut. I mina drömmar alltså. I verkligheten har jag inte ens inhandlat ett endaste frö. Det brukar sluta med att jag i desperation sår jätteverbena i slutet av maj. Har jag tur blommar de i oktober. Men det gör inget. Mycket av trädgårdsnöjet ligger i att drömma. Om ogräsfria rabatter, praktskördar eller rara växter. Men mest om att få sitta ute och njuta av en kopp kaffe och känna värmen av vårsolen.
Så här fint ser det ut i växthuset hos Christer i Tråvad.

måndag 5 mars 2007

Vilken knöl!


En knöl kan vara godartad, en drummel, ett kräk, en potatis, älskad eller hatad. Alla har vi någon erfarenhet av en knöl. Goda eller dåliga. De bästa knölarna är fula, bruna och bär hopp om överdådig blomprakt. De ätbara är inte så dumma de heller. Helst då nykokta med smör. Mums! Andra knölar är man gärna utan.

lördag 3 mars 2007

Giftig skönhet



Den är vacker, men ack så giftig. Namnet Helleborus betyder också "örten som dödar när den ätes". Därför användes pulvriserad rot från julrosen till råttgift och som skydd mot björn och varg. Mer tvivelaktigt var kanske bruket att medicinera med julros för att bota mentalsjuka.
Så här års kan man knappt se sig mätt på julrosen. Men nöj dig med att titta, känsliga personer kan lätt få utslag av att röra dess frön. Och även om röken från en bränd rot anses ge dig kontakt med andevärlden, rekommenderas bränning utomhus - utan att andas in röken. Annars lär man själv hamna bland andarna.

torsdag 1 mars 2007

Plötsligt händer det


Det är grått och blåser iskalla vindar. Jag drar kappan tätare om kroppen, tänker dystra tankar, men blir plötsligt förvirrad. En blommande magnolia? I tron att jag ramlat över en botanisk sensation skyndar jag på stegen. Väl framme tappar jag hakan. Någon har fäst ett hundratal vita tygblommor på en vintertrött syrenbuske mitt i city. Är det en djup konstinstallation eller resultatet av någon som desperat längtar efter våren? Egentligen spelar det ingen roll. Bara tanken på att någon tagit sig tid att surra fast alla tygblommorna gör mig glad. Vilken överraskning!

tisdag 27 februari 2007

Tulpanfrossa


Vissa förhållanden är det något särskilt med. Som med tulpaner och svenskar. Under årets fyra första månader köper vi omkring en miljon krispiga, färgsprakande tulpaner – varje dag. Det är mest i hela världen, per capita räknat. Visst är det underbart att vara världsbäst på tulpanshopping?

söndag 25 februari 2007

Mer choklad?


Många djur går i ide eller dvala under vintern. Flyttfåglar har flugit till tropiska länder. Alla vi andra måste kämpa oss igenom den mörka tiden. Trots långkalsonger, melodifestivaler och mellanmjölk drabbas många svenskar av vinterdepression, snöblindhet och köldskador.
Växter innehåller socker för att inte frysa sönder. Kanske borde man äta mer choklad för att klara vintern bättre?

lördag 24 februari 2007

Ständigt denna Linné


Regeringen satsar 27 miljoner för att fira 300-års jubiléet av vår mest berömda svensk – Carl von Linné. Under ledning av en Linnédelegation samordnas omkring 300 olika arrangemang över hela landet. Kungen har redan invigt det första. Ola Salo från The Ark lär till och med ha komponerat en Linnésymfoni.
Samtidigt visar en undersökning att tre av tio svenskar aldrig har hört talas om Linné. Om du tillhör dem, eller vill bättra på dina kunskaper, kan jag rekommendera denna frågelåda. Här får du veta hur lång Linné var, vad hans hund hette och så kan du själv själv ställa en fråga.
Bilden till höger är ett fotomontage och visar hur Linné skulle sett ut om han levt idag.

fredag 23 februari 2007

Vit maräng


Buxbomsklotet har förvandlats till en fluffig maräng. Åke Axelssons fina kopparblomma står som ett härligt utropstecken och stöd för det lilla toppskottet. Snart ska klotet få en ny våning. Men det tar lite tid. Trädgård har lärt mig innebörden av ordet tålamod. För min inre syn ser jag redan klot nummer två. Andra upptäcker det nog först om sju år...

torsdag 22 februari 2007

Drömmar om vår


Snön ligger vit på taken. Vi befinner oss i Skåne och det borde vara vår nu. Tycker jag. Varje år gör jag därför samma misstag – jag tar ut våren i förskott. Förra veckans ljumma vindar lockade mig att plantera en fantastisk, knoppig julros i en kruka utanför huset. Nu kämpar den för sitt liv under en meterhög snödriva. Gissa om det gett mig dåligt samvete? Särskilt med tanke på att jag tidigare passat på att vårstäda i rabatterna. Det tjocka lagret av skyddande löv rensades raskt undan. Tror ni det hade behövts nu? Någon omtänksam själ borde inrätta myndigheten VRIS, Växternas Rätt i Samhället. Mina plantor hade hört av sig direkt.

Snökristallerna gör fina mönster på växthusglasen. Själv sitter jag inomhus och drömmer om varmare dagar.