Vill ha ett kameliaträd
I varje trädgård med självaktning fanns den där. Ibland i form av flera meter höga träd, ibland som enorma buskar. I slutet av mars var den översållad med de mest bedårande blommor i rött, rosa eller vitt.
Efter ett besök på den årliga kamelifestivalen i en liten bergsby i Toscana är jag fast. Jag har insett att ingen trädgård är komplett utan en gigantisk kamelia. Därför köpte jag med mig några fröer som lär tåla våra svenska vintrar. Snart ska jag så dem. OK. Jag vet att den tar ett par hundra år på sig att bli ett träd. Men drömma måste man. Återkommer när fröna börjar arta sig.
7 kommentarer:
Underbart vackert, ska bli spännande att se om de tar sig. Själv är jag lite försiktig med "känsliga växter" som kräver specialbehandling. Har oftast inte tid och kom-i-håg att dalta med mina växter (undantag pellisarna) även om jag kan drömma mig bort ibland (ofta!!)
Ytterligare en grej till vill ha-listan. När jag har mitt växthus kanske den ska få en kamelia... (hur vill den ha det förresten?).
Åhh så vackra bilder från Toscana! Blir så sugen på att dra dit med en gång, nästa vår kanske. :)
Vackert med kamelior. Spännande med en "vinterhärdig" sort! Kan du berätta mer?
Det finns köldtåliga sorter som klarar att övervintra på friland ner till omkring -20 grader. Sedan trivs kamelian bäst i sur och väldränerad jord. I övrigt lär den sköta sig själv. Kamelian som man har inomhus är desto kinkigare...
Jag vill inte bara ha ett Kameliaträd - jag vill ha en riktig trädgård! En trädgård som inte ser ut som ett tankspritt experiment. Som min gör! Läs mer på min blogg....
Sur och väldränerad jord.... Hm, inget för Uppsala med andra ord... Nå, kanske inomhus. Går den att äta? En parkettodlare måste prioritera hårt. ;-)
Klart man måste ha drömmar och BEHOV. Just kamelia-behovet botade jag i Palmhuset (Göteborg) när det blommade som bäst. Blev nöjd och mätt. Åtminstone för stunden... ;-)
Skicka en kommentar