Fröbomber ger mig hicka
De kan bli riktigt ståtliga. Upp till femtio centimeter är inte ovanligt. Solgult och glatt lyser de upp varje gräsmatta och rabatt såhär års. Och snabbt bildar de skira fröbollar. Som barn älskade jag att blåsa iväg tusentals maskrosfrön. Precis överallt. Nu får jag hicka av stabila bestånd som i vilken sekund som helst är redo att släppa iväg tusentals fröbomber. Framför mig ser jag en maskrosinvasion av apokalyptiska proportioner.
Men det konstiga är att maskrosorna ändå kommer tillbaka, år efter år. Hur många jag än tar bort. Säkert står det ett gäng ungar utanför min grind och blåser in lite maskrosbollar varje år.
6 kommentarer:
...eller så är det grannen ;) som inte har fått loss tummarna......
ha-ha!
Hej,
Såklart du ska vara med på Svenska trädgårdsbloggar, mycket välkommen lägger genast till dig.
Ha det gott
Anna
Förgrymmade ungar! :)
Rebecca
Det bästa med att bo jämte en hästhage full med maskrosor är att det är ingen ide att lägga ner någon tid på att "gräva" upp dem! Tycker faktiskt det är riktigt skönt att slippa det.../Jessica
Egentligen är jag fortfarande förtjust i maskrosor, minns också känslan av att blåsa makrosbollar som barn, men jag vill inte ha dem i trädgården. Typiskt vuxen-tråkig har man blivit... :)
Skicka en kommentar