Drömmarnas hus

Blåregn är så vackert. Det kan pigga upp tristaste tegelhus eller fulaste fasad. Aldrig är det fult och påträngande. Inte ens här, när det tagit över det rara lilla huset. När ingen de senaste sjuttiofem åren brytt sig om att ansa, klippa och beskära efter konstens alla regler. För regler är som alltid, till för att brytas. Det är då det unika dyker upp – som ett blåregn med hus.

Säkert har rötterna tuggat sig in i avloppssystemet medan takpannorna sakta knäcks av grenarnas tyngd. Men vad gör det? Vackrare hus finns inte. Tyvärr är det inte mitt.