Stoppa tiden!

Jag är frustrerad. Allt går i expressfart. Bladen spricker ut i rasande takt och luften är tjock av pollen. Bofinkarna bygger bo under taknocken. Växterna sprutar upp ur jorden, dagarna blir allt grönare och trädgården byter skepnad varje timma. Jag vill bara sitta på en stol och njuta. Och inte missa något.

Men min odlingslott pockar också på uppmärksamhet. Jag ligger vaken och drömmer om sparris, kronärtskockor, nypotatis och jordgubbar. Verkligheten är en hundra kvadratmeter cementlik, ogräsbevuxen yta som kräver både omvårdnad och starka muskler.

Och så ska man sköta sitt jobb också. Jag hinner helt enkelt inte med. Det är en snårig tid för trädgårdsälskare.

Vill ha ett kameliaträd

I varje trädgård med självaktning fanns den där. Ibland i form av flera meter höga träd, ibland som enorma buskar. I slutet av mars var den översållad med de mest bedårande blommor i rött, rosa eller vitt.

Efter ett besök på den årliga kamelifestivalen i en liten bergsby i Toscana är jag fast. Jag har insett att ingen trädgård är komplett utan en gigantisk kamelia. Därför köpte jag med mig några fröer som lär tåla våra svenska vintrar. Snart ska jag så dem. OK. Jag vet att den tar ett par hundra år på sig att bli ett träd. Men drömma måste man. Återkommer när fröna börjar arta sig.

Förälskad i Toscana

Jag måste erkänna att jag blivit förälskad: I landskapet, maten, trädgårdarna och vinet. Jag har mött våren i Toscana, strosat runt i de mest fantastiska trädgårdar, njutit av maten och bedårats av kullarna i Chiantidistriktet. Inte blev det sämre av att bo på en vingård med en hisnande utsikt, omgiven av hundratals olivträd strax utanför Florens.

Men för att ta sig runt i Italien med bil krävs starka nerver, gott lokalsinne, självsäker körstil och bra bilförsäkring. För vägarna är extremt smala, hysteriskt branta och otroligt slingriga. Själv blir jag lätt stressad i hetsig trafik och kan inte fickparkera. Att lämna över ratten till mannen var därför ett lätt beslut. Dock fungerade jag inte bättre som kartläsare eftersom jag har svårt att översätta en karta till verkligheten. Låt mig säga att vi provat fler smala bergsvägar under denna påskvecka än jag trodde var möjligt.

I Sverige är det kallt och regnigt. Jag längtar till Toscana. Där är det mellan 20 och 25 grader varmt. Jag hoppas kunna värma er med blommande blåregn och gula apelsiner.

Blått hav

En gång har det legat ett hus här. Idag är det en ödetomt. Men vem vill inte bygga ett hus på den här platsen? Det är nästan så att man har lust att börja gjuta en egen husgrund mitt i det blåaste blåa.

Tänk dig att kunna doppa tårna i scillahavet under en tidig vårfrukost ...

Sveriges vackraste

Gillar du tävlingar? Själv är jag kluven.
Det är ju inte så mycket att snacka om när det gäller vem som springer snabbast, hoppar högst eller simmar fortast. Men parker och blommor?

Förra året utsågs Norrvikens trädgårdar till landets vackraste park. Snart startar omröstningen av årets park. Du kan påverka årets resultatet genom att rösta här.

Du kan också rösta på din favoritblomma i tävlingen Sveriges vackraste blomma. Precis som Melidifestivalen har tävlingen ett antal delfinaler. Om du röstar här har du dessutom chans att vinna en Apple iPod – allt till Linnés ära.

Bilden tog jag under ett besök i sveriges vackraste park.

Vilket fynd!

En del njuter av av att fynda märkeskläder, smutta årgångsvin eller shoppa teknikprylar. Själv blir jag lycklig av att strosa runt i min lilla trädgård. Ständigt på spaning efter nya bekantskaper.

OK. Jag erkänner. Jag hade näsan väldigt långt ner i myllan för att upptäcka de första spirande bladen. Än så länge är de är bara ett par centimeter stora. Men snart förvandlas skotten till en stor rugge i lysande blått. Mina förgätmigej är på gång. Och jag blir så lycklig.

Sedan blir ju inte livet sämre om man råkar klädfynda, hittar ett fyndvin och att tekniken fungerar.

På bar kvist

Det går inte att låta bli. Man måste helt enkelt klappa de små ludna topparna. Inget är så mjukt som en videkisse.

Sov du lilla videung, än så är det vinter. Hm. Är det verkligen så? Själv är jag en ivrig vårspanare och har bestämt mig för att våren kommer med viden.